Tana - Europas bäst producerande laxälv

Fotograf: Lentokuva Vallas 

I Alaköngäs och kring sandbankarna nedströms från forsnacken kan flugfiskaren fånga en storlax.

Tana älv ligger i den subarktiska zonen i en ådal som omges av höga fjäll. På den stora strömmen fiskar man efter lax från stranden och från båtar. De smäckra roddbåtarna som är typiska för Tana älv är lätta att ro i den starka strömmen. Båtar kan hyras av turismföretagarna i området.

Hela Finlands och Norges gemensamma älvavsnitt på 288 kilometer utgör ett enda tillståndsområde. Flug- och båtfiske kan bedrivas i hela området med undantag av mynningarna till de biälvar där laxen stiger. Tillståndsområden för spinnfiske med skeddrag och wobblers finns vid Alaköngäs och Yläköngäs forsar och vid Enare älv uppströms från Matinköngäs.

Fotograf: Veli-Pekka Räty 

Kynsiniva i Pahtavaara är ett av de många bra fiskeställena i Tana älv.

Ro efter storlax

Med båt kan man fiska över hela älvens bredd. De flesta storlaxar fångas med fluga, wobblers eller skeddrag som dras efter en roddbåt. Bra ställen är sel, sänkor och strömmar där laxen står eller simmar uppströms. Båtfisket inleds från traditionella avgångsplatser i ankomstordning. Båtlaget ska lämna ett ordentligt avstånd mellan sig och båten framför.

Vid högt vattenstånd stiger laxen närmare stranden där strömmen är svagare, och när vattnet är lågt ror man närmare mittströmmen och låter betena simma nära groparna i bottnen.

I början av säsongen, då vattnet är högt, använder man främst wobblers vid laxfisket. Då fungerar klara och ljusa färger bra. Mot slutet av säsongen är mörka färger, svart, brunt och mörkrött bättre.

Att släpfiska med ett skeddrag kräver skicklighet eftersom draget lätt kan fastna i bottnen, men det kan också ge ditt livs napp.

Flugsäsongen börjar vid midsommar

Den bästa laxsäsongen börjar under den senare hälften efter juni, när vattnet har sjunkit efter vårfloden. I början av säsongen använder fiskarna större flugor, men när vattnet är lågt och varmt hugger även stor lax på rätt små flugor, t.ex. flugor av storlek 8–10 med trekrok.

Fotograf: Jari Tuiskunen 

En lax börjar vara färdig att krokas i Sirma i nedre Tana.

Den viktigaste älven för atlantlax

Laxfångsten i Tana älv varierar årligen mellan 70 och 250 ton och utgör 15–20 procent av den totala laxfångsten i älvarna i Europa. Den vanligaste fångsten är en lax som tillbringat ett år i havet och kallas "tidde". Under de bästa åren utgör treåriga laxar på cirka tio kilo huvuddelen av fångsten beräknat i kilo. Tana är särskilt berömt för varje fiskares dröm, storlaxarna på över 20 kilo. I Tana fångas fler 20-plussare än i de övriga laxälvarna i världen tillsammans.

Laxbeståndet i Tana och dess biälvar har en komplex struktur. Det består av flera delbestånd som skiljer sig genetiskt från varandra.

Fotograf: Matti Kettunen 

Från de traditionella avgångsställena ger sig båtlagen ut på älven i ankomstordning.

Harr säkrare fångst än lax

Tana älv är ett bra vatten för fiske efter harr. Stora harrar finns längs hela älven. Vanligen fångas fisk som väger omkring 0,5 kilo, men de största fiskarna är över 50 cm långa och väger över ett kilo.

Sik kan fångas med små flugor i lugnvatten när det är vindstilla. Havsöring fångas i början av säsongen i juni och alldeles i slutet av säsongen i augusti. Puckellax är en mer slumpartad fångst.

Tana är ett gammalt område för samekulturen. Här har man bedrivit fiske som naturnäring i flera årtusenden. Lokalbefolkningen fångar fortfarande lax med hjälp av pator och andra traditionella fångstredskap.
Den som färdas i älvdalen kan förnimma den uråldriga laxfiskekulturen.