Gös - skymningsjägaren

Finlands bästa gösbestånd finns i sjöområdet i södra och mellersta Finland, i Finska viken och i Skärgårdshavet. De bästa gösvattnen har mörkt och lergrumligt vatten, men arten finns även i sjöar med klart vatten.

I Finland lever gösen på gränsen av sitt utbredningsområde, och Kemi träsk är världens nordligaste gössjö. De varma somrarna under de senaste åren har stärkt de naturliga gösbestånden och fångstmängderna har ökat avsevärt. Dessutom har man planterat ut gös, bland annat i sjöar från vilka den försvann på 1960- och 1970-talen.

Gös finns i över tusen sjöar i Finland och trivs typiskt i stora sjöar men finns också i mindre sjöar. De bästa gösvattnen till havs är åmynningar och grunda vikar. Även många älvar är bra gösställen.

Exempel på de många utmärkta gösvattnen i Finland är Helsingfors och Åbo skärgårdar, Lojo sjö, Vanajavesi–Pyhäjärvistråten, Lahtis Vesijärvi, Kyrösjärvi, Kallavesi och Ule träsk.

Fotograf: Risto Jussila 

Storgösen hugger ofta på stor wobbler. Hirvijärvi, Nurmo.

Finkamma när du får napp

Gösen rör sig ofta i små stim. När du fångar en gös, lönar det sig att finkamma området. Då kan du snart få nya napp.

Sommaren är den bästa tiden för gösfiske. Jiggfisket, som har blivit allt populärare under de senaste åren, har förlängt säsongen, så att den omfattar både våren och hösten. På havet börjar säsongen för gösfiske i maj och i sjöarna i början av juni.

I början av säsongen lönar det sig att fiska gös med jigg i vikar, i grunda vatten och i lugnt strömmande sund med ett djup på några meter. På sommaren ska du fiska längs kanterna av grunda ställen och vid steniga grynnor på fjärdarna. På hösten kan du fiska efter gös på större djup med både jigg och drag.

Fotograf: Jari Salonen 

På vintern stiger gösen i Borgå å och hugger gärna på pirk nära bottnen.

Trolling med wobbler

På högsommaren är trolling i skymningen den vanligaste metoden för gösfiske. Som bete används wobblers och viktdrag. Fångstplatser i början av säsongen är lekgrynnornas kanter, senare på sommaren även kanterna längs grunda vatten på fjärdarna. När sommaren är som varmast, ger sänkorna på fjärdarna fångst.

Det typiska fångstdjupet varierar från ytskiktet ner till 10 meter. Vid trolling är farten långsam, i kallt vatten mycket långsam. Gösen hugger på jigg även på dagen, men kvällen, natten och morgontimmarna är gösfiskarens bästa tid.

Gös är en intressant fångstart även för vinterfiskaren. Skärgårdshavet och Finska viken bjuder på bra pimpelfiske efter gös. Även på sjöarna kan pimpelfiske ge utmärkta gösfångster. I Vesijärvi i Kangasala fångades för några år sedan en gös på nästan 11 kilo med pimpelspö.

Vid pimpelfiske efter gös används stora balans- och vertikalpirkar med färgad trekrok.

Fotograf: Jari Tuiskunen 

Fiskarens dröm.

Drömmar om storgösen

En typisk fångstgös väger mellan ett och två kilo. De bästa gösvattnen har god fångstsäkerhet och där kan även en stor gös hugga på kroken. Gösar mellan fem och tio kilo fångas i flera sjöar varje år, men gösar på över tio kilo är sällsynta. Stora gösar kan fångas även i kustvattnen särskilt om våren, men fångstens genomsnittliga storlek är i allmänhet mindre till havs.

En stor gös är stark och om fiskaren är oförsiktig, kan den kan räta ut krokarna i betet. Varje fiskare drömmer om en storgös – och för ganska många förblir det också endast en dröm. Denna släkting till abborren har en mild smak och få ben, och den är mycket uppskattad av finsmakare. Bon Appétit!