Fisketuristens guide till de tusen sjöarnas land 
  Svenska
 
Hem Områden Vatten Fiskarter Fiskemetoder Tjänster Bra att veta  
FishinginFinland.fi > Fiskemetoder > Trolling 
Spinnfiske
Jiggfiske
Trolling
Flugfiske
Mete
Pimpelfiske
Kräftfiske
Andra fiskemetoder
   
   
Lappland Insjöfinland Västkusten Södra Finland, skärgård

   
Stugor
Stugor

   
Fiskeguider
Fiskeguider

   
Fiskeredskap
Fiskeredskap

Trolling

 

Fotograf: Petteri Kontila
Trolling efter gös i norra Kallavesi. Pyhäjärvi, Tammela. Trollingbeten för gädda och gös. Till vänster i raden: Storm Thunder Stick, Rapala Minnow Rap, Rapala Deep Tail Dancer, Jesse, Merimetso, Räppäri och Kuusamo Painouistin. Till höger: Rapala X-Rap, Nils Master Invincible, Rapala CountDown Magnum, Rapala Floating Magnum, Vetopelti och Professor.
Trolling efter gös i norra Kallavesi.


Trolling – eller släpfiske – är en populär fiskemetod som lämpar sig bra på de stora fjärdarna i de finländska vattnen. Fångstarterna på våren och senhösten är lax och öring. På sommaren och i början av hösten trimmar fiskarna sina wobblers för att fånga gös, gädda och abborre.

Att ro drag är en uråldrig fångstmetod, och laxrodd är en finländsk tradition som fortlever än i dag. I Tana och Torne älvar fångas de största laxarna på wobblers, flugor och skeddrag från roddbåtar. Även öring och harr fångas i älvar genom att ro drag. På sjöarna och längs kusten används i regel motorbåt för trolling.

Fotograf: Risto Jussila 
Keurusselkä är känd för sin stora gädda.
Keurusselkä är känd för sin stora gädda.
 

Finkamma med planerboard

En modern trollingbåt drar samtidigt flera linor efter sig. Med hjälp av så kallade planerboards styrs en del av linorna så att de ligger i vattnet på vardera sidan av båtens körlinje. Då kan trollingbåten finkamma ett bredare område åt gången.

Det finns två huvudtyper av planerboards. En liten planerboard som fästs vid själva fiskelinan styr en enda lina med bete åt sidan. Den andra typen är en stor pulka. Pulkorna skickas ut på vardera sidan av båten med hjälp av plastlinor eller stålvajrar. På vajern placeras särskilda utlösare med hjälp av vilka det är möjligt att fästa flera fiskelinor och beten längs hela vajerns längd.

Trollingspöet är styvt och kort, men det har en känslig spets. Linans tjocklek är 0,35–0,4 mm. Ju tunnare lina, desto lättare börjar betet simma. Vid laxrodd och trolling efter stor gädda får utrustningen dock vara starkare. Betena får simma efter båten i linor på 20–50 meter. På laxälvarna är det nog med linor på 15–20 meter.

Gädda i bankar och på bottnen

De populäraste gäddragen är wobblers och skeddrag. Vill du fånga en stor gädda ska du använda stora wobblers. Gädda finns ofta i närheten av stranden och längs kanten av grynnor på 1–10 meters djup. Djupgående wobblers går djupt ner utan vikter, och med hjälp av tackel kan man fånga gädda på större djup än 10 meter. Det lönar sig att låta tacklets kula snudda vid bottnen ibland eftersom gäddan ofta lurar alldeles nära bottnen.

Fotograf: Risto Jussila 
Kannonjärvi, Kannonkoski.
Kannonjärvi, Kannonkoski.
 

Beteshållaren är effektiv

Fiska efter laxfiskar med livligt simmande skeddrag och 7–12 cm:s wobblers med smal kropp och livliga rörelser. Vid trolling efter havslax är större blänken populärare. Beteshållaren – eller betestackeln – har blivit mycket populär för trolling efter öring och insjölax. Beteshållare med siklöja eller löja som agn dras med låg hastighet. Med wobblers och skeddrag får draghastigheten vara hög, 4–6 km/h.

Bra ställen för trolling efter insjö- och havsöring är kanterna på grynnor, uddar och strandvattnen kring öar på fjärdarna. Öringen och särskilt havslax och insjölax nappar ofta mitt på fjärden, vid kanten av en grynna eller ovanför ett djup. I slutet av hösten kan öring nappa alldeles intill stranden.

Trolling på djupet

På våren och i slutet av hösten, när vattnet är kallt, finns laxfiskarna i ytvattnen. På högsommaren uppehåller sig laxfiskarna på 5–20 meters djup, och då behöver trollingfiskaren djupparavaner och djupriggar. Fiskeställena och fiskstimmen hittar man med hjälp av ekolod.

Fotograf: Markku Myllylä 
Sik hugger på miniwobblers.
Sik hugger på miniwobblers.
 

Gösen hugger på viktdrag

Som bete för gös används wobblers och viktdrag. Med en kombination av viktdrag och wobblers eller ett tackel med viktdrag får du betena ner på 5–10 meters djup, där gösen kan nå dem.

Vid trolling efter gös ska farten vara låg, 2–3 km/h. Många anser fortfarande att rodd är det bästa sättet att fiska efter gös. I början av sommaren är grunt vatten och vikmynningar bra gösställen. På högsommaren och hösten ska du släpfiska efter gös på fritt vatten längs kanterna på grunda vatten, längs öarna och på djup. Djupet där gösen nappar varierar dagligen utifrån tidpunkten och vädret från ytan till 10 meters djup. Ibland nappar gösen inte alls.

Vid trolling efter abborre och sik lönar det sig att använda små wobblers. En stor abborre hugger även ett litet blänke och ett agntackel.

För sik ska du använda miniwobblers. Vid trolling kan du använda flugor till exempel med ett skeddrag. Röding och öring nappar gärna på fluga.

Det finns två skolor inom trolling. Representanterna för den ena skolan sysslar hela tiden med utrustningen, byter bete och fångstdjup, och finkammar bottnen och alla grund med millimeterprecision. Den andra skolan lägger ut betena efter båten och koncentrerar sig sedan på att koppla av och beundra utsikten.

Fotograf: Risto Jussila 
Trolling är en avkopplande syssla.
Trolling är en avkopplande syssla.
 
 
 
© FishinginFinland.fi 2013–2019
 

Sök